bloggiblogg
det skrämmer mig hur många hjärnceller jag måste ha förlorat sedan den där första veckan i juni 2009.
herregud jag är ju för fan handlingsförlamad; ett cv tog mig 3 månader att skriva och annars har jag inte gjort så mycket mer än att uppdaterat min status på fb.
skärpning föfan!
NEWSFLASHNEWSFLASHNEWSFLASHNEWSFLASH
fjortispojkar och instabila fredrikor (bättre än sex!)
ett gäng små fjortispojkar sprang efter mig i stan när jag var ute på joggingtur idag. när fredrika har jobbat en hel dag, även om den må vara relativt lugn utan något vidare irritationsmoment, så är det mycket pubertetshormoner (eller nåt) att hålla inne framför alla dryga idiotgäster. i vanliga fall brukar det inte resultera i några större hädelser eller dråp men småfjortispojkar... då slår det slint. fredrika tvärnitar, fredrika skriker "MEN ÄR NI HELT RUBBADE ERA JÄVLA TÖNTAR, GÅ OCH DÖ ERA EFTERBLIVNA FITTOR!", fredrika punkterar med ett svettigt långfinger och springer därifrån.
förstår ni jävla skönt det var?
jag tar härmed patent och kallar det aggressions-orgasm.
ni borde prova, funkar med både tunga, fingrar och tabubelagda ord. alla tiders!
det är så det är att behöva jobba i service på mcdonalds.
emo, uttråkad eller bara efterbliven
Det är då man tänker:
äh,
jag kan ju lika gärna börja blogga igen.
2005 var jag liksom cool
2006 var man innepinne (ungefär som att ha facebook 2008 eller som att äga en iphone; alla andra har det också, men du är inte direkt nåt efterblivet outcast-mongo som skaffar myspace 2009)
efter det blev man bara missförstådd, emo eller ebba von sydow om man hade blogg.
men jag tycker det är dags för bloggfenomenet att, så här efter 4 år, bli så där skönt retrocoolt. för oss fräscha katter som har tillräckligt stort ordförråd för att slopa twitter men tillräckligt lite liv för att orka skriva några rader mer.
eller så lägger jag bara in fina bilder jag hittat genom lesmoking eller lelove och ett eller annat fett youtubeklipp.
jaja,
jag antar att det handlar om självförverkling eller bara brist på liv.
nu sjunger dom opera på nyhetsmorgon, jag ska till banken.
puSzzZZ xxxxooxxxoxo
...dom har en kattunge med också.
jag vill ha en kattunge.
höjden av olaglig söthet måste vara när man blir så där upphetsad över något så man gnisslar tänder och bara vill krama ihjäl det.
jag skulle förmodligen kväva min kattunge till döds.
eller krossa revbenen på den.
men då slipper den ju bli gammal iaf, dom är inte riktigt lika söta då och man slipper ju skjuta den eller dränka den i en hink.
kanske inte ska skaffa katt trots allt...
påsk
den som säger att vintern är bättre och mysigare än sommaren ljuger.
det går inte.
finns inte.
vem är inte glad nu?
nej. vår
vår
vår
vår
vår vår.
<3
mit extra dööön
så jävla nöjd med livet atm.
ville bara säga det.
Män är djur
När någon snackar om en kille som är helt jävla störd i huvudet, någon kompis som berättar om sitt störda ragg eller när man själv varit med om något djur som har svinat, svikit, sårat... då är det alltid någon som kommer med kommentaren "men killar är skit, så är det bara". Och jag är så jävla trött på att höra det. Så jävla trött på alla dessa klichéiga standardtröstfraser om att hälften av befolkningen på jorden lider av en total avsaknad av kompetens och finess. Kan det verkligen stämma? Någon fin, underbar, mysig idiot måste det väl finnas där ute nånstans?
Men jag har nog börjat inse min egen dumdristiga optimism by now.
Jag har tagit mitt förnuft till fånga och har nog insett att inte det bara är någonting man säger som standardreplik ("men det ordnar sig" eller "det är inte dig det är fel på, det är mig"), inte bara små, tröstande, tomma ord.
Jag är nog till och med beredd att hålla med den där politikern, PK eller inte: Män är djur, end of story.
Så många gånger som man hört det, så många gånger som alla tjejer har suttit och dragit det om och om igen... "men killar är skit, så är det bara"... det är klart som fan det måste ligga någon sanning i det då. 3 miljarder tjejer kan inte ha fel.
Så med risk för att låta som en gammal hårig feminist:
Män är svin, killar är djur, pojkar är skit.
Iofs kan dom vara rätt så fina att titta på men ofta utan särskilt mycket empati eller intelligens bakom det där söta pannbenet.
Sånt är synd.
Om det finns någon pojke där ute som inte håller med och som kan bevisa för mig att du både är snygg och en vettig människa så kan du gärna få försöka övertyga mig,
tack.
E, HP och neonrosa smultronvinsspyor
Skrev högskoleprovet i helgen, misslyckades något så katastrofalt så det fick bli en tröstsup istället för att fira vilket resulterade i en svettig snedfylla som slutade inne på Goas trasiga toalett där jag knäade i toalettvatten och spydde neonrosa, men nog lyckades jag ha det jävligt fint ändå! (Sveriges längsta mening)
Har nog listat ut det där med killar nu: antingen så är man okej, ful, snygg, fulsnygg(ett adjektiv som jag inte tror på för fem öre men okejdå), "han var ju inte ful direkt" eller "han duger i krig". De sex beskrivningarna känner alla igen.
Dock har jag hittat en sjunde, trot eller ej. Det finns nämligen såna där killar som inte är objektivt fula (typ tjocka killar, skelögda killar eller killar med nån random missbildning) utan följer helt klart mallen för en "normal" snubbe. Ändå är det någonting med dem som gör att man bara vill springa till närmsta trasiga toalett och spy smultronvin, eller bara gå fram till dem och ge dem en detaljerad 5minutersutläggning om hur sjukt jävla fula dem är då de förmodligen inte fått tillräckligt många förolämpningar i sina dar eftersom de inte är s.k objektivt fula.
Så så är det, vissa män har en aura kring sig som bara osar äckel. Och det stinker långa vägar.
Jag hade oturen att skriva högskoleprovet i samma sal som en av dessa.
Inte konstigt att jag failade, du i lila t-tröja med äcklig halskedja: jag lägger över hela mitt underpresterande på dig!
.
17 december
Ursäkta men hur fint??
Helt okej!
Plötsligt kändes allt så självklart och underbart...
I höst åker jag till Paris för att jobba på Disneyland!
True story.
Pure awesomeness
Jag dör lite.
pretentiösa torsdagsfilosofier (kanske var alltihop bara ett underbart bedrägeri? du tänker som en general, jag tänker inte alls)
Jag är så jävla tacksam att få ha pms, vara en riktig bitch, kunna kedjeröka och gråta sönder kudden lite då och då. Ännu mer underbart är det såklart de stunderna det vänder: när man kan sitta på mattelektion och börja tokskrattgråta över ingenting, när man tänker på den helt sinnessjuka och underbara vår som väntar oss, eller när man känner att man gillar sina vänner så mycket att man bara måste få pussa lite på dom, krama dom.
Back in the days, i mina tidigare tonår, var jag alltid så jäkla rädd för att misslyckas. Jag hade seriösa issues; ett vg+ och jag gick under iprincip.
När man väl är här nere däremot, vad kan då gå fel? Precis, man slopar den där bajsnödiga livsstilen med allt vad cykelhjälm och pluggångest heter och fokuserar istället på att njuta av livet och det som faktiskt ÄR. Vad är egentligen grejen med att i hela sitt liv fokusera på strävan efter att få leva istället för att bara leva?
Kanske blir jag mogen och klok en dag. En dag då jag kanske inser att jag borde söka till läkarlinjen för att sedan skaffa en vanilla-man, lägga ner p-piller, skaffa combi och radhus i Solna. Eller vart hamnar man egentligen när man blir vuxen? Jag har inte lyckats få något perspektiv på det där än. Hur många alternativ har man? Är det antingen förskolelärare i Sätra eller bungyjumpinstruktör på Nya Zeeland som gäller, eller finns det någonting där emellan? Och när blir man egentligen vuxen? Det känns ju som om jag bara sopar åldern några centimeter framför mig ju äldre jag blir.
Nu kom jag förmodligen ifrån ämnet. Jag vet egentligen inte vad jag ville med det här inlägget mer än att visa att det pågår en del konflikter i min lilla tequilaskadade hjärna förtillfället.
Just nu vill jag bara skriva klart PA.t, skaffa körkort, ta studenten och bara dra här ifrån till någon fin Europa-metropol för att kunna kyssa underbara pojkar med fina nyckelben och leva dekadent jag-är-inte-riktigt-vuxen-förrän-jag-fått-leva-livet-liv.
Nu lät jag jävligt wannabe-indie men jag antar att det är i det facket jag vill bli placerad anyways.
Jag gissar på att det jag ville poängtera i det här inlägget är att alla dessa livlinor och flytvästar som jag hållt mig till genom åren förmodligen har format mig till den jag är, så jag ska väl inte klaga, men jag har på senare år märkt hur mycket man egentligen tjänar på att inte bry sig så jävla mycket. Den där fylledimman hjälper dig att säga till den där störda jävla bitterfittan till lärare att hennes omdömesförmåga och kompetens är det mest bristfälliga och mest värdelösa du varit med om i hela ditt liv och tala om för den där pojken med fina nyckelben att han är det vackraste du någonsin sett. Kanske kan den t o m hjälpa dig att sälja alla sjunkande jävla Europafonder och köpa en onewayticket till Paris för att jobba på något sunkigt café i Montmartre för att läsa kvällskurser på någon bohemisk scenskola.
Den här studenten sätter verkligen griller i hjärnan på mig för så här pretentiös har inte jag varit på år och dar. Men där jag är just nu i mitt liv kan jag i alla fall med säkerhet säga att dom får hellre spärra in mig på mentalsjukhus än sätta mig med någon jävla Erik Svensson i ett radhus i Solna för lite missionären en till två gånger i veckan medan vår Golden Retriever tittar på.
Nej kanske när jag är äldre, mogen och klok. Nu vill jag bara vara ung, dum, dekadent och helt jävla störd i huvudet.
dagens i-lands
Mitt hår byter atm från vinterpäls till sommarpäls.
Which means att efter mitt hej-jag-hårar-som-en-hund/cellgiftspatient(okej,intekul)-stadie som jag hade i vintras så kommer hej-babyhår-stadiet. Med det här menas då att min inte alltför smickrande bena har utvecklat en liten extra mini-tuppkam. Ni vet dom där vidriga ostbågemössorna som små äckliga lågstadiepojkar sprang runt med ett tag? Precis så! Det ser helt tokigt ut och jag kan till och med styla mig till en stilig hellugg med allt överblivet babyhår.
Iofs kan det väl tänkas vara ganska praktiskt, jag kan ju värva mellan lugg och inte lugg, men vafan, inte sexigt!
Sen är väl babyhår det fulaste ordet i sveriges historia, efter vårtgård och analklåda kanske.
Det är jag och ghettoafroamericans mot världen!
Ni förstår inte hur jobbigt vi har det.
könsherpes vore så värt det.
this is the first day of my life, im glad i didnt die before i met you. now i dont care i could go anywhere with you, and ill probably be happy
i take a couple uppers, i down a couple downers but nothing compares to these blue and yellow purple pills
bry mig mer.
äta mindre.
röka mer.
byta jobb.
vara gladare.
titta på mer film.
läsa fler böcker.
strukturera mitt liv.
inte vara pank varje månad den 26e.
sluta sitta vid datorn 247.
visa lite fucking engagemang
lära mig stava till engagemang.
skriva klart mitt projektarbete.
uppskatta saker och ting lite mer.
kasta skit på folk som förtjänar det.
säga snälla saker till de som förtjänar det.
söka universitet.
planera min framtid.
resa jorden runt.
sluta vara så jävla likgiltig.
ladda batteriet på datorn eftersom det snart dör.
införskaffa balklänning.
skriva av mig.
bli snygg.
städa rummet.
ta körkort.
göra någonting åt min råttiga utväxt som inte längre är utväxt.
kanske byta ut mina 5 månader gamla linser innan de växer fast i hornhinnan.
bli känd för nånting riktigt jävla onödigt
söka till big brother kanske...
skaffa framförhållning
shape up helt enkelt
nej, nu ska jag göra kanelkaffe och titta på reprisen av top model. lätt höjdpunkten på dagen
det får duga.
det är bara att gillalalala läget.
